Kickstart my heart
Igår var det ä-n-t-l-i-g-e-n dags för min första konsert (bortsett från Soundwave Festival) sedan juni förra året. Om jag var taggad? You bet! Inte nog med att konsertabstinensen var total, hur jäkla passande är det inte att just Mötley Crüe fick bli bandet som kickstartade mitt hjärta?! Fick alltså ä-n-t-l-i-g-e-n stilla mina konsertnerver och fick ä-n-t-l-i-g-e-n se Mötley igen efter Sonisphere-kaoset 2010. Kom hem med hes röst, konfetti i både håret och i bh:n och jag var sådär jobbigt trött och överlycklig som jag bara blir efter en konsert. Precis innan de drog igång med kvällens sista låt, Home Sweet Home (ja, jag grät. 15 600 kilometer hemifrån...), så sprang de förbi i diket. Snabb som jag-vet-inte-vad hann jag klappa till allihop, utom Nikki som höll sig för nära scenen...... MEN skit samma - jag har tamejfan petat på 3/4 av Mötley Crüe. Kunde nog inte ha fått en bättre konsert-nystart än såhär, haha!
Blev dock smått överraskad av Rod Laver Arena, som var betydligt mindre än jag förväntat mig. Tänk er typ Hovet i Stockholm. I och för sig inte helt fel att jag utan problem kunde traska fram och ställa mig på andra raden, trots att vi kom dit rätt sent. Där kunde jag sedan stå kvar stadigt hela jäkla kvällen eftersom publiken var så förbaskat tråkig... Publiken bestod mestadels av 30+are och ja, det sjöngs med i låtarna och ja, det applåderades - men det var inget röj what so ever... Well, man kan inte få allt här i världen! Lite bilder fick jag med mig i alla fall;


























Felicia, 20 år
Fotograferande rockbrud från södra Stockholm. Trivs som allra bäst på resande fot, på festivaler eller konserter, med vänner i närheten, musik i öronen eller med kameran i handen. Är galen i fransar och är sarkastisk mest hela tiden. Fotograferar och skriver för CrankItUp.se. Long live rock n' roll!!

