Idag är det exakt fem år sedan jag såg KISS live för andra gången... Två år hade då gått sedan jag såg bandet live första gången. I två år hade jag längtat efter att få uppleva det igen. Och det fick jag. Längst fram stod jag, precis framför Paul Stanley. Femton år, Starchild-sminkad och världens lyckligaste. Inte nog med att jag hade väntat på och längtat efter denna konsert, setlisten innehöll dessutom mina två absoluta favoritlåtar med bandet OCH Paul Stanley pekade på mig och utbrast "Du är söt" och "Jag gillar din rumpa". Tro vad ni vill, I know it's true! (Titta vart han pekar i »det här« klippet och jämför med bilden nedanför.)

Jag hade varit på många konserter innan dess och jag har varit på väldigt många konserter efter (har till och med sett KISS två gånger sedan dess) - men den där konserten på Stockholm Stadion den tolfte juni tjugohundratio är fortfarande, och lär alltid förbli, min absolut bästa konsertupplevelse!

Ironiskt nog är bilden ovan den enda som togs med min medtagna kamera, innan batteriet tog slut. Mitt bästa konsertminne och inga bilder... Vanligtvis får jag riktiga abstinensbesvär utan kamera på konserter, men där och då upplevde jag konserten 4 real istället för genom en kameradisplay som jag gjort många andra gånger...